December 2010 Archives

Men kolla! Brorsan har ju också en!

| No Comments

Hela familjen hade bastat och duschat och Rickard skulle stoppa Marcus från att krypa ur badbaljan. Han ställde sig framför honom och ropade Stopp! Då fick Marcus se att även brorsan har en snopp! Han sträckte sig snabbt fram för att känna om den var lika kul som hans, men Rickard han hoppa undan. Marcus kollade att hans egen satt kvar och det gjorde den.

Sen varierade vi den eviga barnfrågan "Vaaar är Marcus näsa" en stund.

Stor besvikelse

| 1 Comment
Marcus kröp in i köket och började tjuta av ilska och besvikelse. Hans klätterställning - Rickards tripp-trapp-stol - låg ned på golvet. Han som hade spetsat sig på att klättra upp på den. Mamma var alldeles för förutseende.

Lycka

| No Comments
Lycka är att komma på att man kan stå alldeles själv. Då lös hela Marcus upp och han skrattade förvånat. Så nu står han allt som oftast. Vi räknar med att han går före jul.

Kommunikation

| No Comments

Sedan bara några dagar kommunicerar Marcus för fullt.

När han vill gå någonstans kommer ett litet pekfinger fram och pekar. Ofta ackompanjerat av ett Eh!

Om han vill ha något pekar han ditåt och ger sig inte förrän man tagit rätt grej. Häromdagen var det en jordgubbspurépåse som stod vid diskbänken och det tog ett bra tag innan jag förstod. Han var istadig som en liten liten åsna och gav sig inte förrän jag tagit rätt sak.

Han har också - inte ett dugg förvånande - lärt sig att när man skakar på huvudet betyder det att man inte vill. Om maten på skeden ser läskig ut skakas det direkt på huvudet. Om han inte vill gå på toa skakar han på huvudet.

Men sen när han är färdig på toa skakar han en hand upp och ner - teckenspråk för färdig!

Skrikpelle

| No Comments

Marcus är en skrikpelle av stora mått. Han hatar att byta blöja och det visar han. Han vrålar så han blir blå i ansiktet.

Att klä på sig tröjor eller byxor är också ett hatmoment. För att inte tala om overaller och andra vinterkläder. Vantar är ett övergrepp och tack och lov att han oftast inte behöver ha skor av något slag. Då hade ostbågen nog slagit tårna i bakhuvudet.

Detta innebär att när vi väl är klara att gå ut, efter en halvtimmes påklädning, är mamman genomsvettig och sur och Marcus toktrött efter allt skrikande. Då somnar han ju i och för sig ofta ganska snabbt i vagnen så mamman får vila lite. Alltid något.

All mat på samma ställe

| No Comments
All mat på samma ställe säger Marcus, stoppar köttbullarna i mammas urringning.

In och ut igen

| No Comments

En överlycklig Marcus klättrade in i bollhavet själv. Det innebär att forcera en flyttkartong som är ca 45-50 cm hög. Och ramla rakt på näsan in bland bollarna. Han simmar upp igen och skrattar med hela kroppen.

Att ta sig ur är lite krångligare, då får man ropa dit mamma som kommer och tar emot. Det gör mer ont att ramla på näsan på golvet än på bollarna. Men när mamma väl sitter där kan man klättra i och ur hur många gånger som helst. Och det gör han.

Klätterpelle

| No Comments

I fredags var vi hos en kompis och plötsligt står Marcus upp i den lilla barnkorgstolen! Han är överlycklig och gungar upp och ner. Han står där länge, ramlar ner en gång men tar sig upp igen. Väldigt skoj!

Idag lät det konstigt från köket och jag gick och tittade. Där stod han på en köksstol, höll sig i ryggstödet och hoppade upp och ner. Lika överlycklig nu.

Så nu lämnar vi honom inte ensam där det finns stolar. Inte heller i badrummet där det finns en pall att klättra upp på.

Åka pulka

| No Comments

Det är kallt ute och vi ville ut och åka pulka hela familjen. Alla byltade på sig och Marcus satt stoiskt i sin pulka och väntade. Påbyltad med ullunderkläder och stor pop-overall och nedstoppad i en åkpåse.

Han tyckte det var sådär lagom skoj att åka pulka. Satt mest och såg uthärdande ut. När han åkte nerför den korta backen och storebror stod och tog emot drog han lite på munnen. Nästan.

Vi gick till den andra backen och han åkte ned tillsammans med mig, dvs jag på stjärtlapp och han i pulkan. Så välte han. Hela ansiktet ner i snön. Då var det slut på stoiskheten och han grät hjärtskärande. Han lugnade sig men ville inte åka mer. Men då var vi alla andra också ganska pulkamätta så vi gick hem. Marcus sov länge.

About this Archive

This page is an archive of entries from December 2010 listed from newest to oldest.

November 2010 is the previous archive.

January 2011 is the next archive.

Find recent content on the main index or look in the archives to find all content.